10MILA 2009

Det närmar sig vårens höjdpunkt 10-mila som går 19-19 april. Det är väldigt tidigt men ska nog kunna bli snöfritt ändå eftersom tävlingen har utlokaliserats till Perstorp i Skåne. Vinterträningen har fungerat bra för elitlöparna och de två första stafeterna har resulterat ti topplaceringar både för herrarna och damerna.

Här på hemsidan presenterar vi en serie med intervjuer av ledare inför 10mila.

DAM UK Martin och Krick berättar om läget för damerna.

Nöjd med förberedelserna?
Ja det tycker jag. Det var kanske inte jättemånga tjejer med på lägret nere i Skåne, men jag tycker det har varit bra fart på tjejerna här på hemmaplan.
Jag tycker vi har fått bra genomkörare på de tre stafetterna hittills - och ett facit med 3:a, 3:a och 2:a ska vi vara nöjda med.

Vad har varit bäst så här långt?
Det är bra stämning, Lina har bidragit med positiv energi som har smittat av sig på oss andra. Årets resultat så här långt tycker jag också har varit positivt.

Vilken av löparna har överraskat mest?
Jag tycker att Lina har överraskat hittills. Visst att vi visste att hon var bra, men med tanke på hennes operation så tycker jag hon har kommit tillbaka mycket snabbare än vad vi vågat hoppats. Hon har vunnit varje individuell tävling hon har ställt upp i hittills i år och det är imponerande.
 
Hur resonerar ni i uttagningen?
Vilka 5 som skulle vara med i 1-laget var inte så svårt fram tills dess att vi fick det definitiva beskedet att Lea tyvärr inte kan springa. Den sista platsen stod mellan Jo och mig, där Jo helt klart bevisade att hon förtjänade den sista platsen på de uttagningslopp som vi har haft.
Maria är alltid stabil på första så det var inget svårt val. Det svåra har varit vem som skulle få äran på sista sträckan - det har stått mellan Lina och Ines. Med tanke på att vi tror att det kan bli en rätt utspridd tävling med tanke på att banlängderna är lite längre än tidigare och att det kanske blir mer löpbetonat än vad vi har varit vana vid så vill vi skicka ut sista sträckans löpare med så goda förutsättningar som möjligt. Med det i åtanke föll valet på Lina på fjärde och Ines på sista sträckan. Dessutom har Ines vinterträning varit mer kontinuerlig än Linas vilket talar för att hon lättare kan hänga med i högt tempo i 9,5km på sista sträckan.   
 
 
Utan att avslöja för mycket, hur ser detaljplaneringen ut sista veckan
Vi har ett pep-talkmöte med träning på torsdag, sen åker vi ner i minibuss på fredag efter jobbet.
 
Hur kommer tävlingen att utvecklas, vilken karaktär?
Som jag sa tidigare tror vi att det kan bli en väldigt utspridd tävling på tjejsidan, banorna är lite längre och kanske mer löpbetonade i den skånska myllan, vilket brukar medföra stora skillnader på tjejsidan.

Vad kommer SNO i kavlen ?
Att återupprepa förra årets 2-plats kommer att bli tufft tror jag. SNOs styrka på tjejsidan är rutin och orienteringskunskap snarare än löpstyrka, vilket kanske talar till vår nackdel i årets tävling. MEN jag tror att om vi lyckas hålla huvudet kallt och genomföra 5 bra orienteringslopp så kommer vi att hamna högt upp även i år. Vilken placering det blir är svårt att säga, men målsättning är självklart top 10 och det är definitivt inte orimligt.

Anders, du är sportchef och ansvarig för SNO elitträning och har också ett individuellt ansvar för Topteam. Kan du beskriva hur träningen ser ut en vecka för våra bästa löpare?
Det är väldigt olika beroende av arbetssituation och annat.
Det är två saker som är viktigare än andra för en löpare med stora ambitioner.
Det första är att du måste löpa mycket under många år för att bli en bra löpare och det andra är att du får kontinuitet i träningen. Det vill säga undvika skador och sjukdomar.
Till exempel SKARHOLT har anpassat sina studier för att kunna träna halvproffsigt. Han är därför den som bäst kunnat uppfylla dessa bägge grundläggande förutsättningarna under de senaste två åren och hans utvecklingskurva pekar också helt logiskt mot stjärnorna.
Problemet är att ju mer du tränar desto mer måste du vila och här är det svårt hitta rätt balans. Det vanliga är att det i ivern blir för mycket träning och för lite återhämtning.
Jag vill ändå påstå att de flesta av TT-löparna har optimerat sin träningsinsats i förhållande till sina övriga åtaganden vilket innebär att de ligger runt 10 timmar per vecka.
Träningsutbudet en vintervecka kan liknas vid ett smörgåsbord. Det dukas upp varierande aktiviteter som TT-löprna kan välja mellan utifrån sin egen agenda och planering.
 
Utan att avslöja för mycket, hur har träningen anpassats för att löparna ska kunna prestera på max då Tiomila avgörs?
Efter samlingen i Perstorp den 19-22 mars har tempot i träningen skärpts. Tävlingar har tillkommit och intensitetsskillnaderna mellan passen har blivit större. I princip alltså antingen intensitet 4-5 eller 1-2. Det vill säga full fart varvat med återhämtningslöpning. Ungefär samma upplägg som praktiserades med framgång inför SM förra året.
 
Vem eller vilka av löparna har övertygat mest under försäsongen?
Efter de inledande tävlingarna är det egentligen ingen som inte har övertygat.
PETR visade stor pålitlighet i den Skånska terrängen. En typisk grön gubbe.
Angående BJÖRNS säsongsupptakt så är stabilitet ett understatement.
PÅLS nattrace i Skåne höll toppklass.
ISAKS, MICHALS och JOHNS stafettlopp har också hållit högsta klass.
Och SKARHOLT spöade självaste Tsvetkov i Kolmården. Världsklass med andra ord.
Men frågan är dock om inte ungdomskedjan med ANTON,NIKLAS och PETTER har överraskat mest.
AXELSSON däremot smyger i vassen men hugger väl till när så behövs för att försäkra sig om en plats.
Enda molnet på himlen (förutom JENSA förstås) är MATTHIAS som fick avbryta Skånesamlingen på grund av knäproblem, men som skall vara stridsduglig igen i god tid före Tiomila.
Att LINA springer så bra redan är överraskande, imponerande och glädjande
 
Handen på hjärtat, i vilken klass tror du SNO når bästa placering och varför?
Damerna får det tuffare i år efter Hauskens välgrundade argumentation efter fjolårets stafett. Nu blir ankarsträckan en riktig långdistans också för damerna, liksom hela damkavlen blir en större utmaning än tidigare. Kanske har vi där förklaringen till att antalet damlag minskat, medan antalet herrlag är ungefär detsamma som tidigare år. Ankarsträckan blir alltså mer avgörande i år än tidigare år. De lag som har världsess där har i år en större favör än tidigare. Mot den bakgrunden skulle en toppfemplacering innebära en fullträff och topptio en lagom utmanande målsättning för damlaget.
Vad gäller herrarna så beror det till stor utsträckning på hur CG och Gunnar disponerar mannarna. Men med tanke på att SNO varit inblandat i spurtstrid om segern 3 gånger senaste 4 åren så talar mycket för att det blir så i år igen. Vem skall i år få äran att rycka sönder fältet när klockan ringer?

Resultat

17:e året
- 102  lag
- 408 deltagare