Vad är orientering?

Orientering är en sport som går ut på att på så kort tid som möjligt besöka ett antal kontroller som placerats ut i naturen (eller ibland i stadsmiljö) i en given ordning på så kort tid som möjligt.

Till sin hjälp har man en detaljerad karta där kontrollerna är utmärkta och normalt också en kompass. Det gäller alltså dels att tankemässigt översätta kartan till verkligheten (eller tvärtom) så att man hittar nästa kontroll och dels att springa så fort som möjligt. Orientering är en sport som utmanar såväl konditionen som tankeförmågan. Normalt springer man, men det finns också orientering på mountainbike och på skidor.

En bra introduktion till orientering finns på Svenska orienteringsförbundets hemsida, under Börja orientera. När du läst de sidorna kan du titta på orienteringsförbundets ordlista (ordlistan hittar du under "Börja orientera" där den finns en bit ner i vänsterspalten) för att lättare förstå de konstiga termer som orienterare ofta använder. (Du kan också kolla på  Frölunda OLs ordlista för orienterare.)

Inom SNO är fokus på vanlig orientering där man springer, men det finns också ganska många inom SNO som ägnar sig åt mountainbikeorientering. Vid mountainbikeorientering cyklar man runt banan och får då normalt bara cykla på stigar och vägar som är markerade på kartan. Det handlar då mycket om att välja rätt väg. Mer om mountainbikeorientering.

Skidorientering är svårt att ägna sig åt om man bor i Södertäljetrakten eftersom det krävs ett tjockt och stabilt snötäcke. Mer om skidorientering.
En annan typ av orientering som vi inte ägnar oss åt inom SNO är precisionsorientering. Läs mer om precisionsorientering.

Vilka orienterar?

Internationella orienteringsförbundet har över 70 medlemsländer. Men orientering är naturligtvis störst i de länder där befolkningen har en tradition av att röra sig i skog och mark, t.ex. de nordiska länderna, Schweiz och Tjeckien.

Såväl unga som gamla ägnar sig åt orientering. För många är det en familjesport och en av de få sporter där hela familjen kan tävla eller träna samtidigt på samma ställe. Vid tävlingar har man en indelning i olika tävlingsklasser så att man möter tävlande av samma kön och ungefär samma ålder. Det finns också öppna klasser för den som inte vill tävla och inskolningsklass för barn.

En del orienterar ett par gånger om året medan andra tränar orientering i stort sett varje dag.

Orientering framställs ofta som enbart en familjesport. Men egentligen är det minst lika mycket en äventyrssport. Det handlar ju om att ta sig fram så snabbt som möjligt i okänd terräng längs en okänd bana. 

Elektronisk stämpling vid kontrollerna

Orienteraren måste naturligtvis kunna visa på att hen besökt alla kontrollerna i rätt ordning. Varje kontroll är utrustad med en elektronisk stämplingsenhet som orienteraren för ett kort ögonblick stoppar in sin personliga elekroniska bricka i. Väl i mål läses den personliga brickan av och tävlingsarrangören kan då se om orienteraren varit vid alla kontroller i rätt ordning och hur lång tid orienteraren behövt.

Att studera kartan och diskutera vägval efter loppet är viktigt för att bli en bättre orienterare och för den sociala samvaron

För de minsta orienterarna finns det miniknat på de flesta orienteringstävlingar.